sarkasm, hat,död och måleri i det virtuella offentliga rummet.

Det är precis då.
Man märker det, man låter allt rinna iväg.
Vad det än är.
Man bara släpper det.
Sedan vaknar man och vill inte.
Man ångrar sig lite och börjar fundera på konsekvenser av vad man företar sig. Vad man företog sig. Man vill ju inte vakna upp och förstå att man inte vill och ångrar sig. Allra helst vill man aldrig ångra sig då behöver man inte vakna utan vilja, då blir allt något nytt och bakgrunden är okänd